Vad är konst? och Hur ser bildämnet ut i grundskolan?

Här kommer min sammanfattning av det jag lärt mig under kursen Visuell kommunikation.
Det största undret är att jag begripit lite av vad konst är vilket jag inte förstått tidigare, trots oavbrutet undrande. Ulf Klarén hjälpte mig att få klarhet över måleriet. Pia Bohlin och Thomas Koppfeldt har bidragit till att jag äntligen förstår att konst kommunicerar, att varje tecken i en bild kommunicerar. Rollo May (Modet att skapa, Rollo May), som jag började läsa under VFU:n, har lärt mig att konstskapande kräver verkligt mod.

Nu kan jag respektera konsten. En bra förutsättning för att läsa till bildlärare.

Bildämnet

Jag tyckte mig förstå av Pia Bohlins föreläsning om bildämnets historia och nutida varande att en semiotisk syn på bildämnet börjat ersätta ett konstpsykologiskt betraktelsesätt. Det gör mig glad och hoppfull. Med verktyg från semiotiken skapas de ramar och tillåts den hjälp utifrån som behövs för att man som elev ska utvecklas. Genom att använda redan existerande bilder i sitt bildbyggande kommer man längre än om man tvingas uppfinna hjulet på nytt.

Att arbeta bildspråkligt är ju att göra konsten funktionell på något vis. Under den här kursen har det blivit så tydligt för mig att bilderna kommunicerar. Och skönheten ligger i kommunikationen. Men hur förhåller sig de här teorierna till bildundervisningen i skolan?

Praktiken
Att fånga elevernas intresse som lärare verkar svårt. Tyvärr känner jag nu att visionerna om en kreativ undervisningssituation och verkligheten i skolan är alltför långt från varandra. Det jag såg som problem var främst bristen på tid och att eleverna utförde uppgifter de inte förstod meningen med.
Varför sysslar man med bild egentligen? Om man inte har vuxna i sin närhet som arbetar med bilder på något vis måste det vara svårt att förstå varför bildämnet är viktigt. Mer tid borde vara avsatt för yrkesvägledning och samtal kring bildskapande.
Tas elevernas intressen och kunskaper på allvar? Är det verkligen viktigt att en bilduppgift ska avslutas med ett färdigt resultat? Varför saknar de olika bilduppgifterna under en årskurs samband med varandra?
Att fördjupa sig i det visuella och lära sig tala om konst och bildskapande tar tid och kräver kanske att man stannar vid ett tema under en längre tid och successivt fördjupar sig istället för att ständigt rita klart och börja på nytt.

Tvåvägskommunikation mellan en elev och en bilduppgift då det inte fungerar: Eleven ska rita ett rum med enpunktsperspektiv. Han/ hon har inte fått någon vidare introduktion förutom vad ett enpunktsperspektiv är för något. Arbetet startar motvilligt. De ditpressade tecknen för rumslighet sänder leda och oengagemang tillbaka till eleven. Eleven speglar sig i sin bild och ser sig själv som obegåvad och utan liv och fantasi. Den här tvåvägskommunikationen förstärks av att konnotationen, eller telegrammet från myten, visar på att rum och hus är en stark symbol för jaget. (Visuell retorik, s. 27, s.33, Möten med bilder, s.37)
Till slut är eleven klar. Får ett "bra" från läraren och så slutar processen där. Vad har eleven lärt sig? Förutom tekniken att teckna enpunktsperspektiv verkar lärdomen vara att det är bra att lämna in ett färdigt arbete. Det finns inget utrymme för att kritiskt och självständigt ta sig an uppgifter av den här typen.

Att bli medveten om att bilder kommunicerar
Thomas Koppfeldt menar att blicken är det viktigaste i visuell kommunikation. Det finns ingen bild utan betraktare. Bilder har spegelkaraktär, de tittar tillbaka på oss. Man kan också säga att bilder kommunicerar. Kommunikationen sker via de tecken som bilden består av. Tecknen kan därför alltid tolkas. Man ger på så sätt betydelse till bilden. (Visuell retorik, Thomas Koppfeldt, Anders Carlsson, s. 14, Möten med bilder, Yvonne Eriksson, Anette Göthlund, s. 24)

Ett tecken är något som utmärker sig. (Visuell retorik, Anders Carlsson, Thomas Koppfeldt s. 32) Ulf Klaréns föreläsningar var lite av en uppenbarelse för mig. Ulf visade hur vår perception är uppbyggd. Att se rumslighet är genetiskt. Rumsupplevelsen är dominerande i vår varseblivning. Rumsligheten uppfattar vi genom att på olika sätt uppfatta skillnad. Färgerna skiljer sig från varandra. Ljus och mörker skiljer sig också från varandra. Enligt den här teorin blir en grå yta ljusare mot en mörk bakgrund och mörkare mot ljus. Mina kunskaper om färger och ljus hamnade med Ulfs hjälp i en logisk verklighet. Jag förstod att det är en och samma teori om seende som gäller allt ifrån hur människan upplever sin vardag till de mest avancerade måleriexperimenten. Detta förklarar vad konstnärerna egentligen sysslade med under 1900-talet.

Tecken samverkar med andra tecken (Visuell retorik, s.32)
Vi gjorde ett grupparbete en av de första dagarna här på Konstfack. Vår uppgift var att finna en plats runt skolan och sedan förskjuta, förändra eller förstärka betydelsen i platsen.
Genom den här övningen skärptes mitt seende . Det kändes som att uppgiften programmerade hjärnan för konstförståelse och konstkritik.
Det begrep jag inte just då, men övningen medvetandegjorde att vi har ansvar för de bilder vi producerar. Vi har också ansvar att tala om vad vi ser.
Att hålla det visuella på en omedveten nivå bidrar till att vi inte kan erkänna bildernas makt. Makt som inte synliggörs kan leda till maktmissbruk.