Drömskolan

Jag är lite mör efter praktiken.

Inser att man måste vara så stark och tuff som lärare. Ständigt testas reglerna och gränserna och läraren ska orka hålla ordningen i alla lägen. Samtidigt ska det läras ut saker, ofta till rentav skolfientliga elever. Allt i en bullrig och rörig miljö. Såklart finns allt det bra där också. Lugna och kreativa stunder, men mitt intryck är att det bra liksom dränks i kaos alltför ofta.
Hur ska man hålla som lärare? Får vi lära oss det på konstfack?

Jag vill inte tvingas göra avkall på sånt jag värderar högt i undervisningssituationen bara för att det saknas ork, tid och pengar. Så är det bara.

Under Vfu:n började jag drömma om idealtillvaron i skolan. Vad jag värderar:

Jag tror att eleverna ska vara i rörelse för att finna inspiration, finna sin egna motor. De ska dansa, vara i skogen, göra grupparbeten, leka, bygga stora saker.

Jag tror att elevernas arbeten måste få hamna i en vidare kontext än skolans. Finnas på offentliga platser, på internet, i tidningar.

Jag tycker att läraren ska bjuda in externa föreläsare, vänner, föräldrar att bidra till undervisningen.

Jag tycker att läraren ska tala till eleverna som jämlikar. Att läraren ska behandla eleverna som om de vore äldre än de är.

Eleven ska skildra mötet med sin värld. Läraren bör ge övningar för att hjälpa eleverna med detta.

Mycket stor del av undervisningen skulle vara samhällsförberedande. Eleverna skulle få lära sig vad man ska ha kunskaperna till. Få lära sig vilka yrken som finns och hur man får jobben.

Eleverna ska genom hela skolgången ha lektioner avsatta till gruppsamtal om känslor för att stärka den psykiska hälsan.

Ja, det här är hur jag skulle önska skolan såg ut.