Rollo May

säger att
ÅNGEST får man om man inte kan lära känna den värld man befinner sig i, om man inte kan orientera sig i sin egen existens.

Om man som lärare då försöker få en osäker elev att tro på sig själv och sitt arbete; utropar stödjande "Man måste våga misslyckas" "Du måste våga göra fel" och "vad händer om du gör fel?" och sen lägger till "Du var ju så duktig när vi gjorde lerfigurer".

Här är budskapet förvirrande. Först uppmuntrar läraren eleven att våga, att släppa kontrollen, för att strax lägga till ett bedömande. Ett rätt och fel. "Du var ju så duktig när..." Att vara duktig och att släppa kontrollen är närapå motsatser.

Språket är en djungel. Hur tala med trovärdighet. För en lärare måste det ju vara själva grundbulten. Att bli tagen på allvar av eleverna. Att framstå som helgjuten, sann, pålitlig, autentisk.

Kan man vara duktig på att våga göra fel?