I måndags fick vi en ordentlig genomgång av vad det egentligen innebär att arbeta som bildlärare och till min lycka verkade det helt otroligt intressant och kul. Vår föreläsare hette Pia och jag kan inte hitta hennes efternamn.
Som jag förstod det har en semiotisk syn på bildämnet börjat ersätta ett konstpsykologiskt betraktningssätt. Det är nog det som gör mig så hoppfull och glad. Studiet av det inre och den egna fantasin är fortfarande intressant men med verktyg från semiotiken skapas de ramar och tillåts den hjälp utifrån som behövs för att man som elev ska utvecklas. Genom att använda redan existerande bilder i sitt bildbyggande kommer man längre än då det egna geniet ska uppfinna hjulet på nytt. Man undviker MIMETISK KOLLAPS.
Jag vill också arbeta med GESTALTNINGSPROBLEM!
Ikväll orkar jag inte riktigt tänka, men nu lovar jag mig själv att jag ska komma på ett gestaltningsproblem i veckan.
Att arbeta bildspråkligt är ju att göra konsten funktionell på något vis. Det blir så tydligt att bilderna kommunicerar och att de kan tydas. Och att skönheten ligger i att de kommunicerar.
Bilder är faktiskt byggda. Tecken efter tecken har betydelse. ALLT säger något i en bild. Jag gillar det. Det här sättet att se får mig att respektera bilderna mer. Jag blir stolt över bilderna! De är inte så debila som man kan tro.
Ett sista skönt ord: SPRÄNGSKISSER
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Schysst formulerat! Jag tycker också det känns hoppfullt när fler dimensioner kommer in i bildämnet.
SvaraRaderaVad spännande att läsa! Särskilt i kombination med din photoshopbild.Känns som att din bild sammanfattade alla metoderna i en på något vis, men kanske tydligast just visade på den postmoderna eller semiotiska metoden. Jag hade också velat ha en lärare som introducerade Henry Darger!Och jag tycker också att det var mycket befriande detta, att det inte var bildterapi vi skulle syssla med som lärare utan bildbyggande (som Pia sa.) När man tolkar allt i relation till personen som skapar det kan det bli lite hämmande, medan det mer öppna synsättet, eller att fokusera på bilden och tecknen som språkdelar, kan göra att man själv och förhoppningsvis eleverna, vågar mer.
SvaraRaderaKanske blir det lite komplicerat just i relation till Henry Darger som verkligen blivit mytomspunnen, jag kan inte låta bli att tänka på att hans bilder får en annan betydelse genom berättelsen kring dem och honom? Ja, detta var ju inget färdigt uttänkt, utan bara en fundering som dök upp i relation till bilder som tecken, collage, kontext och bildpedagogiska metoder.
Du formulerade det hela mycket fint!
Vänliga hälsningar
Amanda
Vad kul att ni läser och håller med!
SvaraRadera